Det är nu jag försöker få till en någorlunda sammanfattning av slutet

Hundrasju timmar och nitton minuter. Det var så längesedan Skrivkramp 2013 började.

Jag kan inte vara kliché och säga att dagen började som vanligt, för det gjorde den faktiskt inte. Det var hastig packning som gällde, eftersom rummen skulle lämnas redan på morgonen. Vårt pick och pack tryckte vi in i en datorsal, där Jessica Schiefauer sedan hade enskilda responssamtal (tack och lov inte lika läskiga som de i skolan!) med var och en av oss. Samtidigt satt resten av gruppen i vår skrivarsal och gjorde skrivövningar. Det blev också en hel del pianospelande, målande på tröjor och skratt.

Vi hade årets sista Skrivkrampsfika med te, kaffe och kakor. Vi skrev utvärderingar och diskuterade huruvida det är en bra kombination med violinister och skribenter i samma byggnad eller inte. Vi lyssnade på några av varandras egenskrivna texter. Vi hade kramcirkel.

Jag kommer inte att glömma det här lägret i första hand. Att få lära känna så många underbara människor, lära sig så många nya skrivartekniker och skratta så mycket är inte ofta. Tack för den här veckan! Jag är fortfarande nyfiken på alla andra öden som skrevs om Pumba Matata.

Sju timmar och nitton minuter. Det var så längesedan Skrivkramp 2013 slutade.